Denna historik kan inte spegla händelserna på rätt sätt idag. Underlaget är tyvärr alltför dåligt, på grund av att det inte fördes några protokoll eller verksamhetsberättelser från begynnelsen för femtio år sedan.
Det har framkommit genom berättelser och historier att de första åren var en kamp på gott och ont, både ekonomiskt och att kunna sätta ett bandylag på benen, resurserna var väldigt begränsade.

Intresset som fanns för bandy gjorde att man överlevde de första svåra åren, sedan kom ytterligare problem som inte var bättre direkt. Krigsåren 1939-45! När väl krutröken hade lagt sig togs åter bandyrören fram ur garderoberna. Man kan läsa från referat att många matcher och svåra motståndare inte gjorde det lätt för varken arrangörer eller spelare. De lokala serierna kom att dominera verksamheten då svårigheter med resor alltid fanns.

Väderleken var en annan viktig faktor! På den tiden fanns det inga ismaskiner att köra runt på direkt! 1948 rasade det ner så mycket av den vita varan att man fick ta hjälp av en stridsvagn!!! Vagnen fick man låna av dåvarande Gullringens Träförädling! Även hästar fick lånas in vid några tillfällen. Spelkvaliten och resultaten från matcherna gjorde att några stora framgångar inte infann sig. 1953 fanns chans till att vinna Hultsfredsgruppen, men då satte väderleken krokben på nytt!

Vimmerby var ofta en motståndare. Drabbningarna ägde rum på "Lergropen" deras hemmaplan! VIF hade länge bandyn på sitt program innan ishockeyn tog över intresset.

En legend inom bandyn i Gullringen var Gunnar "Ljungbackarn" Johansson, varje motståndares mardröm. Det var inte många matcher han gick mållös ifrån!

Gullringens hemmaplan var oftast Kvarndammen i Brännebro. En historia berättar att vid ett tillfälle hade en vintermetare tagit bandybanan i besittning och borrat mängder med hål! Hur storyn slutar vet jag inte, men det troliga är väl att en närliggande sjö fick agera bandyrink den gången!

1958 vann Gullringen sin div. 4 grupp och blev uppflyttade till en alldeles för tuff div. 3 serie! Sistaplatsen var svår att komma ifrån och man degraderades till 4:an igen redan efter en säsong.
Intresset för bandyn började så smått att svalna och man började snegla åt den lite tuffare vintersporten, hockey!
1962 beslutade man att lägga ner bandyn helt i Gullringen. Bandyn blev ca 20 år i Gullringens historia och föreningen vill rikta ett stort tack till Er som verkade för bandyns bästa inom Gullringens GoIF